mallamyras

Då bär det iväg imorgon på de farofyllda vägarna, om jag ska tro vägverket och dödsstatistiken de så muntert presenterar. Jag har alltid tyckt om att åka bil, som liten vägrade jag ibland lämna bilen. Det kunde ibland hända att mina föräldrar körde en extra sväng på vägen hem så att jag fick njuta lite till i natten. För det fanns inget bättre än att få sova i bilen! Nu är det lite annorlunda, jag tycker fortfarande om att åka och själv köra bil, men just detta att jag själv numer kör bil har ändrat inställningen något. Det går inte att njuta lika fullt sedan jag själv införskaffat ett körkort, nu vill jag se och vara med i förarens körning och planerar i min egen skalle omkörningar och annat. Det händer också att jag sitter och trampar med "bromsfoten" för allt vad jag är värd i bilmattan. Som tur är kör Markus bra och jag behöver inte fokusera på trafiken, som om jag själv satt och körde. Vi kommer turas om att köra, det är trots allt fem timmas bilkörning...

Regel ett vid bilkörning är att den som kör får bestämma vad man ska lyssna på i bilen, sedan kan det vara musik, P1 eller musikkrysset. Köra till något som jag inte tycker om gör körningen otrevlig och farlig. Jag är helt säker på att en bilförare som lyssnar på musik som inte tilltalar föraren kör sämre. Det uppstår en inre irritation, försök att fokusera bort musiken och sedan ska den överröstas vid samtal...nej, musik efter föraren ska det vara. En glad chaufför är en bra chaufför.   

Vill bara meddela att jag trampar i massor av sådana blommor, scilla eller rysk blåstjärna, när jag är ute och går med Akke. Det käns inte riktigt snällt att trampa på dem, men det är precis vad jag ska gå ut och göra nu!