mallamyras

Nu har jag bara fredagen kvar och det innebär att jag bara har en arbetsdag kvar denna vecka. Då skulle jag kunna jubla och säga att "Sedan är det helg"! Men det gör jag inte. Förvisso är det helg, det kan ingen ändra på. Men mitt jubel fastnar i halsen. Jag vill göra så mycket på en och samma gång. Helgen lär bli vigd till uppsatsen, var på handledning igår och tycker att det fungerar kanon. Jag har ännu inte skrivit ett ord men jag fick klä mina tanker i ord och fick ett positivt bemötande. Min plan är att försöka göra färdigt kompletteringen idag, ja, den hänger fortfarande med...suck! Risken är att ännu en komplettering snart dyker upp och då kan det vara skönt att inte behöva tänka på denna. 

Det är otroligt lärorikt att vikariera. Det är glädje, irritation, ilska och frustration under en och samma dag ibland under en och samma lektion! Naturligtvis har jag blivit "utsatt" för små spratt, jag är ju vikarie. Men detta är något som främst förekommer bland omogna sjuor, jösses vad de är små och vilda! Imorgon är som sagt sista dagen för denna gång på denna högstadieskola, både skönt och lite sorgligt.



Det sägs att det ska bli riktigt varmt till helgen, det låter underbart! När den första riktiga vårsolen värmer och jag sitter ute i lä och njuter, kan jag bland känna hur hela kroppen liksom läker. Det känns som om det finns öppna sår som solen med små, små stygn syr samman. Låter det konstigt? Troligen, men sätt er i solen en varm dag under våren och känn efter. Kanske handlar det om solens förmåga att värma och tina små frusna blommor, knoppar och blad att slå ut och måla vår värld i alla nyanser av grönt. Solens inverkan på växter och djur kan väl också ha olika inverkan på människan?