mallamyras

Nu när snön försvinner hittar de små vännerna mat igen, det känns skönt. Ibland får Akke spatt och ska jaga dem, mindre uppskattat av både matte och änder. Detta andpar är speciellt för de flyttar sig inte när Akke stormar fram. Det är precis som om de vet att hans lina tar stop och att han inte kommer att nå fram. Andparet är så otroligt sött, jag tror i alla fall att det är samma par jag ofta möter. De är något mer avskilda från de övriga änderna.


Annars väntar jag på Markus och hoppas att "tigrarna" inte slitit sönder honom. Men han är väl gjord av svenskt stål? Är det inte Volvos logga med pilen som betyder det? Annars blir det ju inget roligt av det som jag skrev. Hm. En risk jag får ta antar jag... 

Bokrean är i full gång och jag vill HANDLA! Men se så det ska jag inte alls göra, jo, kanske en eller två böcker. Det lär bli svårt att välja vilka jag ska köpa. Syster min pratade om att komma hit och att vi kunde gå och kika på böcker tillsammans. Fast jag skulle önska att hennes man och underbara barn också följde med, kanske till helgen? Nytta med nöje eftersom jag behöver Fredriks hjälp med att få upp dimmers till två taklampor. Just nu är ljuset ganska intensivt på kvällarna, eller rättare sagt de tänds i nödfall, men då är ljuset intensivt!

Såg precis rubriken jag har skrivit, kvack? Kommer på att jag egentligen aldrig tyckt särskilt mycket om Kalle Anka. Jag har alltid upplevt honom som skrikig, små korkad och jobbig. Kan inte riktigt skratta åt honom, kanske av medlidande, vem vet? Tänker jag lite till finns det nog ingen tecknad serie jag följt eller riktigt uppskattat som liten. Om någon kommer på vad jag kanske sett får ni gärna påminna mig, kanske minnet mitt sviker. Men jag minns däremot filmkvällar, med fyra mycket speciella och fnittriga flickor, med sisådär tre filmer, pop-corne, cocca-cola och GOTT & BLANDAT! Just det sistnämnda var faktiskt ett måste. Där satt vi halva natten...