mallamyras

I helgen hade vi besök av Daniel och Therese från vår forna hemort Jönköping. Markus lärde känna Daniel under lumpentiden då de guppade omkring på böljan den blå. Nu var det säkert minst två år sedan vi träffats, men i helgen sågs vi sedan de kommit ner till Ystad och tagit in på ett mysigt hotell under sin semester. Jag och Markus agerade guider, chaufförer, kockar och foto. Sedan vi först fikat sanslöst gott på Olog Viktors café styrde vi bilen till Ales stenar. Något kort på stenarna tänker jag inte visa, för jag antar att dessa är allmänt bekanta. Däremot tänk på vilken vy dessa kossor har! Vissa kossor kan vara lyckliga.

Som dessa...


Jag, Danne och Akke tog täten. När vi hade vandrat runt och smält fikan med kräftstjärtar och Akke fått lyfta på olika tassar körde vi till Sandhammaren. Det var inte något väder för stranden tyckte vi, men när vi kom hit började strandlivet kännas lockande...

Vi såg faktiskt flera som badade. Det visade sig att det var perfekt att ligga och sola i en "bunker" bland vassen, tydligen blev det då också så varmt att ett dopp behövdes, eller? Brrr...

Jag och Danne konstaterar att sanden är otroligt mjuk, len och vit. Vi jämförde den med vetemjöl.

Enligt vår plan skulle vi stanna på vägen och köpa vår efterrätt. Men eftersom vi nästan glömde bort detta fick vi på Orelund plocka våra bär själva. Det var ett mycket gott jobb och jag och Danne kunde minnas första sommarjobbet som ung. Tur att det bara handlade om en liter per par...vi vann!

Efter ett besök hos konstnären Gunilla Mann fortsatte vi till Stenshuvud. (Det är inte hela sanningen för vi hann inhandla rökt lax,middagen till kvällen, och fika ännu en gång innan vi kom hit.) Det var skönt att sträcka på benen och Akke var inte så missnöjd heller. Han proesterade dock när vi körde förbi föräldrarnas hus och han inte fick hoppa av och hälsa på, men vi fick snart tyst på gnället i bilen, lovade honom en runda på Stenshuvud.

Den som inte vill bada i havet kan alltid bada i en pöl, eller? Det syns inte så bra här men den lilla fågeln var lerig om både bröst och huvud, så söt.

Väl hemma igen sökte en trött Akke upp en strategisk plats under matbordet. 

Titta så trött och söt han är!

I köket stod jag med nytvättade fötter efter vandraing på stranden och fixade laxen...

medan Markus kontrollerade den kokta potatisen och den vita sparrisen. Det blev en smaskig avslutning på denna dag och senare jordgubbar och Otto glass!