mallamyras

Det är verkligen trist. Här sitter jag och knåpar med världens tråkigaste uppgift och med insikt om att jag i bästa fall endast kommer att behöva komplettera...igen. Jag är ingen kvinna av komplettering, det finns överhängande risk att sådant inte blir av. Jag har intalat mig att påsken kommer att ge tillfälle till detta. Markus har nästan precis åkt iväg, han ska på träningsläger med fotbollen. De andra finns redan på plats men Markus varken ville eller kunde avvara tid från sitt jobb, alltså ansluter han i efterhand. Så nu tycker jag synd om mig själv, känner mig ensam men så har jag ju Akke.

Imorgon fyller mamma år så jag ska dit och fira henne och äta middag på kvällen. Min syster med familj kommer också så det blir kontrast mot min stundande kväll ikväll, eller egentligen redan påbörjade kväll. Jag tycker annars mycket om fredagar. Ju mer jag hinner göra på fredagar ju bättre är det. Jag åker gärna och hälsar på vänner på fredagar, för sedan har jag hela helgen kvar! Fast det finns klart en risk att alla börja gäspa och blir sömniga tidigt.

Nu väntar jag med STOR spänning på att "min" Boel snart ska få barn. Undantaget min syster, blir detta barn det första kompisbarnet som jag kan följa på nära håll. Fast jag måste passa på och säga att eftersom Johanna sköter Albas blogg så himla bra, känns det som jag också kan följa hennes utveckling.

Ja, får väl återgå till den roliga hemtentan, kan inte komma på en enda grej som är roligare en fredagskväll än att sitta med denna inspirerande uppgift. Vem jag försöker lura? Hm, jag tror inställningen är mycket avgörande i allmänhet, därför ska jag intala mig att detta är superkul! Jiiiiiiha!!!