mallamyras

Det är en vacker natur vi har. Vissta har det regnat och varit lite trist, men vad det gör naturen grön och frodig. Samtidigt blir det inte lika vackert för ögat om inte solen är framme. Alla vita blommor intar en slags gråvattnig ton när de blir våta. Känns som om hela Skåne vore en enda stor trädgård.En hel del djur har vaknat. Vi fick bromsa in för en hel vildsvinsfamilj häromdagen, jösses så söta de små grisarna var! Någon dag senare på en annan vägsträcka, såg vi ett överkört vildsvin, jösses vad stor och ful den var...



En grönskande bild, visst, men innan jag skriver vidare vill jag uppmärksamma att det faktiskt är en liten sjö, eller vattensamling på bilden. Den kan vara svår att se eftersom den är så grön, äcklig. Påminner mig om en sjö på Lanzarote som heter El Golfo, omdöpt av mig till Snorsjön. Fast vid Snorsjön satt det en skylt med en dödskalle på, inte värt att bada i med andra ord. I alla fall, i denna gröna grönska finns något jag tycker mycket illa om. FÄSTINGAR! Usch, vad jag tycker illa om dessa små djur med sugproppsfunktion. De liksom fastnar direkt när de springer på huden vilket gör dem svåra att få tag på. Idag har jag plockat sju stycken på Akke. Jag ska inte gå flera gånger där jag gick idag och snart måste jag nog överväga att ge honom giftet i nacken...vill vänta så länge som möjligt med detta. Samtidigt vill jag berömma mig själv lite eftersom jag plockade sju fästingar som ännu inte hunnit sätta sig, de kröp i hans vita päls. Jag letade noga, fann dessa sju och mosade dem sakta en efter en med en sten. Olika färg har de också, allt för att göra det besvärligt.


Hoppas att jag hittade alla blodsugarna. De är inte mindre roliga när de ätit sig mätta och ligger på golvet som ett blåbär i storleken och inte kan förflytta sig. Brrr...