Leva livet eller rota i sin ryggsäck?

På något sätt har jag börjat uppskatta min omgivning bättre och då menar jag inte nödvändigtvis personer utan även natur och andra saker. Tänker mig att om jag inte ser så allvarligt på allt och livet, är det lättare och enklare att leva. Det fantastiska är att toleransnivån blir högre och det är lättare att skaka av sig saker eller händelser. Jag tror inte att det är nyttigt att vända och vrida på allt som vi bär med oss i livets ryggsäck. Det föreligger en viss risk för överanalyserande och en flykt från att leva livet till en sökan efter orsaker, förklaringar och helt enkelt en fokusering på något som inte är aktuellt. Aktuellt är livet och det är egentligen ganska kort, lev det väl, var trevlig mot andra, ta inte åt dig om du inte behöver.

Sedan finns det tillfällen när världen blir konstig fast jag inte vill. Var hos min syster i helgen och vi åt gott och drack rödvin med pratfniss. På söndagen konstatera jag att jag fått huvudvärk. Nu är det inte så att det är vinets effekt jag ska skriva om, utan mitt arma huvud. Också känner jag återigen att jag måste poängtera att huvudvärken inte uppstod pga vinet. Skriver jag detta ännu en gång kanske det verkar lite för angeläget? Men så var det i alla fall. Denna huvudvärk handlar om min stående migrän i vänster "skallehalva" med ett blodkärl som växer i tinningen på samma sida. Usch, läste häromdagen om en pojke som hade levande spindlar krypandes inne i örat på trumhinnan, men strunt i det nu. I alla fall beklagade jag mig för min syster som snabbt svarade att hon hade dunder kuren. I köket hamnade vi och hon pillade ut en tablett åt mig. Den började rulla och jag fick precis tag i den innan den tänkte försvinna ner i slasken. Svälj! Vatten! Jag svalde och började se fram emot ett lättare huvud. Men så tittade jag på tablettförpackningen, det namn min syster nämnt fanns INTE på denna förpackning. Min syster började skratta och konstaterade att " du kommer bli trött om en timme ungefär", precis som om jag inte redan var trött. Hon fiskade fram andra tabletter och bedyrade att detta var de "riktiga", jag tog dem det kunde inte bli värre...Efter en timme blev jag trött, slö och lite sur, åksjuketabletterna hade börjat ge effekt!   

Kommentarer
Postat av: Mathias

Det är kanon när man märker att man uppskattar sin omgivning. Kanon att du skriver det. Det är inspireande och tack för ditt inlägg under mitt skumma blogginlägg i söndags. Men det är en lättnad när saker som strulat löser upp sig. Oftast gör det ju det. Hoppas att man hittar ett bra botemedel mot migrän. Ge järnet med uppsatsen./ Mathias

Postat av: Maria

Kul att få lite livstecken från dig Malin! Hoppas också att man hittar en kur mot migrän! Det är verkligen svårt att leva i nuet...det är alltid något man drömmer om eller minns...

2007-05-08 @ 16:33:43
URL: http://ljungbergskan.webblogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback