mallamyras

Sitter här vid den underbara datorn och den fantastiskt roliga uppsatsen. Det finns nog inte mycket som är roligare en lördagskväll? Grannen på undervåningen spelar på sitt piano. Det är faktiskt rogivande och det beror nog delvis på att han är en mycket duktig pianist. Pianomannen har faktiskt fått mig att tycka om viss anspråkslös jazz, den som bara gungar och finns i bakgrunden på något märkligt sätt. Ibland har fått lust att trycka in noter från min pianoklinkande tid i hans brevinkast. Det skulle vara de noter jag aldrig lyckades spela och de svåra stycken jag önskar att jag klarade av. Undrar just hur pianomannen skulle tolka det? Det handlar om klassiskmusik och jag hör inte honom spela detta särskilt mycket, kanske hade han tagit noter i brevinkastet som en pik? Piano är fantastiskt. Jag brukade spela när jag befann mig i någon särskild sinnesstämning allt från, arg, glad till ledsen och musiken strömmade från piano i den sinnesstämning jag befann mig i, tyckte i alla fall jag. Det tänker jag ofta på när jag hör pianomannen spela, att idag är han glad idag bekymrad och idag har han besök av barnbarn för det stömmar toner från Pippilåtar och annat kul. Den sistnämnda är lättast att gissa...