mallamyras

Japp! Så har ännu en helg snart passerat, trist. Ibland förstår jag inte vart tiden tar vägen, som jag längtat efter denna helg också är den redan över...det tycker jag inte alls om. Just nu är livet mest en strid, en strid som är fylld av ångest och otillräcklighet. Livet blir varken roligare eller lättare när jag käpat med en förkyldning som suttit i näsa, huvud och hals. Ibland är livet helt enkelt urtrist, bottentråkigt och smärtsamt...bäst att umgås mer med Akke.


Akke älskar att gräva på stranden, han tar i, blir arg och skäller samtidigt. En rolig prick.


När det är fint väder gäller det passa på att nuta exta mycket. Akke slänger sig i gräset och tvingar matte att sitta ner en stund och njuta av naturen. Akke kan ligga så några minuter vilket också fungerar som en påminnare om att inte bara stressa och skynda hela tiden. Han njuter av alla tillfällen.


Sedan kan han ligga i gräset och spana på mig, han vill ju inte bli lämnad helt ensam...


Det är härligt att gå vid havet och låta vinden slita i håret och blåsa igenom hjärnan. Havet är så gigantiskt att allt annat bli litet i dess jämförelse.


Kunde helt enkelt inte låta bli...men jag vet inte riktigt vad jag ska säga! En del av familjen Lundqvist, räcker det? Naturligtvis kan någon nu tänka gisarna i familjen...det bjuder jag på. ;-)