mallamyras

Nu har jag varit ute med Akke i solen och jag hann lämna bilen till Markus. Pust! Jag har även druckit en latte och ätit macka till det. Nu har jag balkongdörren öppen och släpper in det fina vädret, trodde Akke skulle uppskatta det. Men han gick ut en kort sväng och gick sedan in igen. Han brukar ligga i mina föräldrars trädgård och njuta av livet, jag tyckte han kunde göra detsamma på balkongen...spelar en skiva med Katie Melua, skön musik som bara kan "vara".

Känner irritation gentemot dagens föreläsare, inte första gången för den delen. Kan inte förstå hur man kan hänvisa till torsdagen när vi inte ens varit i helklass då, det innebär att olika elever får olika information. Jag tycker inte om detta sätt, frågan är vad jag mer har missat? Känns att det är mycket nu och kompletteringen blir nog den som får vänta lite till.



Skulptur i parken utanför Louisiana.



Akke som valp. Mina två "snuffissar"!!!

Imorgon är det tisdag och det kommer väl inte som någon större chock för någon antar jag. Det är ju lämpligt att måndagen i vårt land följs av en tisdag, så där finns det inget att klaga på. Men det som känns lite tråkigt tycker jag, är att detta är sista lektionen i ämnet svenska. Efter denna lektion kan alla "försvinna" och uppslukas på andra håll. Tycker faktiskt att det känns tråkigt, för hur det än är har högskolan utgjort en fast tillvaro präglad av litteraturvånda, fasta tider och diskussioner. Hm, det litterära utbytet lär minska hädanefter och alla trevliga kursare kommer att spridas för vinden, för det är så verkligheten ser ut. Jag har varit med om det förut från andra utbildningar. I detta fall är jag ingen optimist, även om jag önskar att jag vore detta. 

Boken "Snö" har jag kämpat med idag och jag har en del var. Jag tycker om boken i alla fall och ser fram emot att läsa slutet i sängen ikväll. Jag måste läsa ut den innan jag kommer till skolan, för annars kommer jag aldrig att göra det. Dessutom finns risken att någon berättar om slutet och det vill jag inte. Nu ska jag gå och göra färdigt min blandning av kyckling/wokgrönsaker/kokosmjölk det ska bli middag. Markus och Akke har varit ute på motionslöpning som inkluderar att springa i sandiga uppförsbackar, ska fixa till maten tills de kommer ut från duschen. Då menar jag att Markus kommer ut från dusch och att Akke sovit utanför och väntat på sin husse.

Jag hade en trevlig biltur hem från högskolan idag, jag hade torkad frukt som höll sockerhalten i balans. Konstaterar att jag tyckte bäst om torkade fikon, de var sötare än mangon. Mangon var lite syrlig samtidigt som den var frisk i smaken. Har varit ute med Akke på en runda i parken intill, det började regna och jag har blivit stopp i näsan. Ja, det har nog inget samband, men jag känner att det är svårt att andas. NÄSSPRAY min bästa vän! Puff! Puff! Nu är det bättre. Jag har även hunnit dricka en kopp te och ätit mango till, passade inte så jättebra.

Har egentligen inget att berätta. Markus är i Malmö och det är inte slut där förrän halv nio, trist. Markus har gjort en musikblandning som jag lyssnade på idag i bilen på vägen hem. Den innehåller allt från U2, "The Boss", Robbie Williams, Nelly och en låt som heter Welcome to the Black Parade. Markus lyssnar på allt mellan himmel och jord vilket naturligtvis även påverkat mig. Men i alla fall denna låt har jag blandade känslor för. Första gången den dök upp tryckte jag snart förbi den. Men nästa gång den dök upp hann jag lyssna lite längre och nästa gång lite till och...ja. Så nu har jag vant mig vid den också. Det är så med musik. I alla fall, det jag ville komma till är att jag kan tänka mig att kursaren Mathias nog kan gilla denna låten med tanke på det han sade om musik innan idag. Det var ett omständigt utlägg.

Jaha, vad ska jag mer berätta. Darins tillhör numer min trevligt fikaställe lista, här hemma har jag Hartmans som också gör grymt goda mackor. Men inredningen är inte lika trevlig där. Imorgon ska jag till frisören och på kvällen ska jag bowla och äta middag på samma ställe med kollegor från Mackes jobb. Lördagen ska jag troligen hjälpa min syster att måla vita väggar, sedan ska en fondtapet också upp. Macke har träningsmatch, han lyckas "smita",  är det inte fotboll så är det golf. Din lille lus!
 

Jag sitter här och försöker ta mig igenom texterna tills imorgon. Vissa texter kan tilltala mig mer eller mindre, dessa tillhör den senare kategorin. Idag har jag reserverat en klipptid, första lediga tid var på fredag så det fick bli då. I helgen som gick tyckte en tjej att mitt hår var fint. Jag blev helt chockad. Eftersom jag verkligen ser och känner hur mycket jag behöver en tid hos frisören, kan jag inte förstå hur detta kan undgå någon annan!? Det var i vilket fall och hur som helst snällt sagt. Kanske hade all mousse och spray med saken att göra...starkt misstänkt.

Nej, jag ska återgå till texten om sällsamma djur som lär skena omkring i norr. Har precis själv varit ute och skenat med Akke och fått frisk luft, borde kanske förbereda en kopp te?

Sådär nu har jag satt kastrullen på plattan, snart blir jag varm inombords. Har redan druckit min obligatoriska latte idag. Ah, hål på strumpan! Det är ett ganska nytt par dessutom, jag fullkomligt äter strumpor, eller jag menar min tår äter strumpor. Blev det så mycket bättre? Skyller på att mina tår är lyckliga, eftersom vinkeln uppåt gör att skor och stumpor får stryk, ja, hur intressant var detta...? Nu ryker det från kastrullen dax att tillsätta te. Ah, gott.

Nej, skulle kanske ta ett varv med dammsugaren? Kanske till och med svabba golvet med grönsåpa? Hur som helst ska jag i alla fall byta strumpor och slänga dem så att de inte dyker upp igen med hål på min vänstra fot. Kanske är vissa tår mörkrädda. Vad vet jag?

Vilka underbara små kisar jag fick träffa och gosa med igår. För att inte glömma Nalle, en vacker hund med ett stort hjärta. Måste säga att huset är helt underbart, denna blandning av gammalt och nytt, det får en fin effekt. Jag kan nästan längta ihjäl mig efter en trädgård. Tänk att kunna fika i en trädgård, kunna släppa Akke lös med en tennisboll och bara öppna och släppa in den friska luften. Det var en mycket trevlig fika, hoppas ni kan komma och äta i Ystad någon gång?

Finns det någon som är nöjd? Som verkligen är riktigt nöjd? Jag tror att svaret på denna fråga är nej. Det finns alltid en längtan efter något annat i stort och i smått. Kanske hela livet är en prioritering? Vi gör egentligen val hela livet och varje dag, ibland med påföljande konsekvenser och ibland kommer dessa med viss fördröjning. Konsten är att inse vad vi har, att se sig själv från ett perspektiv utifrån ibland. Ibland kan jag tänka på personer som varit med om näradöden upplevelser eller personer som återvänt till livet efter slagsmål med en allvarlig sjukdom. Personer med sådana upplevelser når en insikt, säger att de nu kommer att leva annorlunda och inte ta saker för givna. De ska leva nu, precis nu i ögonblicket och njuta av det. Det är en konst att leva och alla hanterar och upplever denna konst olika.



En del av parken "Norran" där Akke brukar få gå när vi har bråttom, hit har vi cirka 50 meter så det fungerar perfekt.

Så länge som jag gör saker känner jag inte av den trötthet jag egentligen bär på. Förkyldning och fyra timmars sömn pga en hosta som trivs på natten, är det lite segt när jag nu tillsist sitter ner. Finns viss risk att jag kommer att somna när jag nu ska börja läsa i kurslitteraturen, bokstäverna kommer dansa för mina ögon och det blir suddigt. Akke blev så arg när jag kom hem idag. Han skällde ut mig på Akkes sätt, ett mörkt skall med lite "pratig" underton, för han har olika skall för olika tillfällen. Detta skall betyder "var har du varit?" eller "är det så dax att komma nu?" Sedan ställer han sig på bakbenen och sträcker framtassarna mot mig, når nästan till axlarna, också ska det gosas. Efter denna procedur hämtar han någon av sina leksaker och hoppar baklänges före mig in i lägenheten, ögonen spelar. Alla problem, oroligheter och funderingar är som bortblåsta för en stund!

Det är en ganska märklig känsla att inte äga någon röst. Min förkylning har satt sig på stämbanden och vill jag framföra något måste jag viska. Vilket i sin tur heller inte är bra för stämbanden. Utan röst inser jag plötsligt hur mycket jag pratar om dagarna, blir frustrerad. Imorse när jag vaknade var det först mycket sämre och jag fick panik och tänkte "jag kommer kanske aldrig att få tillbaka min röst". Allt handlar klart om kommunikation, att inte kunna deltaga i denna på samma villkor som alla andra. Men ett litet knep har jag, till Markus irritation, kommit på. När jag inte kan ropa och vill locka uppmärksamheten till mig så visslar jag...undrar just hur länge detta ska fungera? Resultatet just nu är ganska bra, för både Akke och en smått irriterad Makus kommer. Akke positiv med viftande svans och Markus frågande "vad vill du nu?". Nu är det inte så att jag HELA TIDEN visslar, jag försöker välja tillfällen med omsorg, de som jag anser är viktigare. 

Igår ringde en säljare. Det var inget nummer jag kände igen, varför jag länge funderade på om jag skulle besvära mig med att svara. Tillsist lyfte jag luren och viskade att jag inte hade någon röst. "Bra" svarade kvinnan i luren, då kan du inte tacka nej till detta erbjudande, du kan bara säga mmm hela tiden! Jag lade på telefonluren, fast jag fick först en rekommendation om te, honung och något mer som jag inte minns...sedan lovade hon återkomma i nästa vecka, jag kunde inte säga nej.

Sitter här och är allmänt lite slö och trött. Det regnar nu och det är INTE roligt att ha hund i detta slask, salt och snöblandade underlag. Akke är så trött efter en heldags bus igår, han föredrar att sova i sin blå fotölj. Han vill vara social så han dyker upp ibland och tittat på oss med halvslutna ögon och sjunker sakta ner och lägger sig igen med en suck.

Det var en väldigt mysig och trevlig helg med hela familjen i går. Kanske fler som känner sig i samma skick som Akke? Får hoppas att all snö regnar bort fort, det får vara antingen eller. Snö och kallt eller barmark och vår i antågande. Måste säga att korvgrillningen på lunchen med djup snö med iskallt hav som bakgrund är minnesvärd. Vilken tur att vi hann utnyttja detta vädret innan det var för sent, titta bara på vädret idag. Skönt att inte jag ska gå kvällsrundan med Akke strax! Saknar er varma kakelugn och goda bullar!